Har du sett herr Kantarell,
bor i enebacken?
Han kom dit i förrgår kväll
med sin hatt på nacken.
Den är gul, och den är grann,
passar just en sådan man,
passar åt herr Kantarell
bort i enebacken.

Har du sett fru Kantarell
i den gula kjolen?
Hon är rund och glad och snäll,
skiner rätt som solen.
Jämt hon har ett rysligt fläng,
tidigt uppe, sent i säng,
alltid glad, fru Kantarell
i den gula kjolen.

Alla barnen Kantarell,
hundra visst och mera,
krupit upp ur gräsets fäll
och bli ständigt flera.
Alla knubbiga och små
med små gula koltar på,
komma barnen Kantarell,
hundra visst och mera.

Lilla Kalle Kantarell
slog sin lilla syster.
”Kalle, kom, skall du få smäll!”
talar mamma dyster.
Kalle, nyss så käck och stolt,
gråter på sin fina kolt.
Stackars Kalle Kantarell
slog sin lilla syster.

Lilla Lotta Kantarell
i sin gula kappa
fick en regndroppskaramell
av sin stränga pappa.
Ӏr du alltid flink som nu,
blir du nog en duktig fru,”
sad’ till Lotta Kantarell
hennes stränga pappa.

Ack, familjen Kantarell
lever där i gamman,
tills de så en vacker kväll
plockas allesamman,
rensas vid ett trädgårdsbord.
Bort med skägg och skräp och jord!
Ack, familjen Kantarell
plockats allesamman!

Stackars pappa Kantarell
puttrar i en gryta.
Stackars mamma Kantarell
ville gärna byta.
Men som läcker sommarmat
hamna alla på ett fat,
och du äter kantarell
och vill inte byta.